Stay positive.

Innan jag åkte hit till USA fick jag massa papper från EF som skulle förbereda mig för det här året. Ett av dem handlade om att det inte kommer vara helt fantastiskt hela tiden. Man kommer ha både bra och dåliga perioder, precis som man har det hemma i Sverige. Just nu tror jag att jag är i en av de sämre perioderna. Eller jag hoppas i alla fall det för jag vill sluta känna såhär. Jag mår inte extremt dåligt och känner att jag absolut måste åka hem, det är bara det att jag börjar sakna folk hemma mer och mer. Det går inte en dag utan att jag känner mig ensam vid något tillfälle och det är svårt att vara sig själv och uttrycka sig som man vill i ett annat språk, även om vi är ganska vana vid engelska. Jag har pratat med min IEC om det och hon säger att nästan alla utbytesstudenter här känner precis så som jag gör vid något tillfälle. Jag måste bara försöka uppskatta alla de bra stunder jag har och bara vara glad och fortsätta le.

En grej jag vet att jag måste ändra är mina klasser. Personerna som går i mina klasser är ju som jag sagt tidigare inte såna som jag ska umgås (såna som inte bryr som om skolan, håller på med droger etc.) för EF. Och jag har inte så jättemycket gemesamt med dem heller. De som jag har lärt känna här går i svårare klasser. Så det jag ska göra till nästa termin är att ändra nästan alla mina klasser till svårare klasser, så det känns roligare att gå till skolan. Jag gillar att vara här men det jag inte gillar just nu är skolan. Det är trots allt bara två månader till jullov!

Cheerleading går bra förresten! Jag har lärt mig mer och mer av våra cheers och i fredags började vi träna inför states! Imorgon ska jag cheera på en volleyball-match också, hoppas det går bra!

Godnatt så länge!

Kommentarer
Postat av: Margareta Hagwall

Jag kände precis likadant under mitt High school år. Det blev mycket bättre efter ett tag, men känslan kom tillbaka stundtals. Mot slutet av året och efter min hemkomst, när jag såg tillbaka på mitt år i USA var jag dock så glad över att jag höll ut och stannade. jag lärde mig så mycket det där året och det är fortfarande ett av de mest händelserika åren jag har haft i mitt liv. Jag minns att jag kände så stor saknad efter fysisk kontakt när jag var i USA. Det var aldrig någon som klappade en på kinden, så där som ens mamma gör, eller gav en en kram. Se till att krama lite på dina kompisar och värdsyskon. Du kommer känna dig så stark och självständig efter det här året. Håll ut, det är värt det.

2011-10-18 @ 09:31:02
Postat av: Morbror Henrik

Hej Malin!

Precis som Margareta känner jag också igen mig -- det var i mitten av oktober det började kännas som en jobbig period. Det är ju bra att veta att det går över efter ett tag och jag tycker också att det är bra att du kommit fram till vad du kan göra med dina klassval till nästa termin. Dessutom ser du ju också vilka ljuspunkter det finns närmre på horisonten -- cheering på en match, träning för state, och om ett tag är det Halloween. I november kommer Thanksgiving då du garanterat kommer att längta hem, men det är å andra sidan fantastiskt att få vara med om. Heja Malin!

2011-10-18 @ 23:19:39
Postat av: mikaela

JAG VET ATT DU KAN KLARA VAR DU ÄN GER DIG IN PÅ!!! DU ÄGER MALIN! OCH DU KAN LE OCH ALLA KOMMER ÄLSKA DITT FINA LEENDE OCH ALLA KOMMER ÄLSKA DEN SVENSKA UTBYTESSTUDENTEN SOM LER SÅ FINT HELA TIDEN!

(och det var meningen att det skulle cara cpas lock!)



I LOVE YOU!<3

2011-10-19 @ 04:36:05
URL: http://inmytexas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0